Mormor klarar inte sig själv längre

Fråga: Min mormor bor i ett enormt hus med stor tomt, men kan efter en skada inte längre städa eller ta hand om ­trädgården. Därför är det nu smutsigt och ovårdat, vilket hon lider av eftersom hon ­egen­tligen är pedantisk. Vi släktingar hjälper henne så mycket vi kan, men det är för mycket för oss att hantera i ­längden. Utöver det skulle huset behöva renoveras för pengar som inte finns.

Huset har gått i släkten i flera ­gene­ra­t­io­n­er och hon blir förtvivlad när vi uppmanar henne att flytta eller rensa bland sina saker. Alternativen verkar därför vara att antingen låta henne leva i misären eller offra hela min fritid för att ta hand om hennes hus, som jag helt ärligt inte har lust med. Hur ska jag ­hantera det här?

Efter reklamen: Psykoterapeuten: 5 kännetecken för en sund familj

Psykolog Anna Bennich svarar: "Där finns livet som passerat"

Det är ingen ovanlig situation du beskriver, men inte blir den mindre knepig för det. Jag förstår att det är svårt att navigera i all bråte, inte bara i det stora huset som nu långsamt förfaller, utan även den känslomässiga röra det här innebär.

Det är lätt att förstå att din mormor verkligen vill bo kvar. Att det funnits med över generationer brukar innebära extra stora känslomässiga investeringar ända in i husets stomme.

Där finns livet som passerat, älskade fotspår i golven, barn som vuxit upp, vardagsbestyr, gräl, försoning, minnen som placerats närmast hjärtat. Att lämna det kan också bli en plågsam påminnelse om att livet rör sig mot ett slut. Utöver sorgen det innebär att skiljas från huset hon älskar så finns kanske där djupare existentiella tankar, både vemodiga och skrämmande.

Min mamma talar illa om mina syskons pappa – vad gör jag?

Men nu befinner ni er i en situation där hon inte längre kan ta hand om huset i den mån som krävs. Jag vet inte om ni utrett möjligheterna till hjälp från hemtjänsten, eller om hon har det redan? Att få hjälp med städning inne är ju annars något de tillhandahåller när man inte längre kan själv.

En annan fundering är om det finns någon slags kassa för att köpa in hjälp med trädgården. Jag tänker på mindre dyra alternativ, exempelvis ungdomar som behöver sommarjobb eller pigga pensionärer från till exempel Veteranpoolen.

Hursomhelst vore det bra om ni sätter er allihop tillsammans och diskuterar såväl möjligheter som hinder. Ni som hjälper mormor behöver precisera hur mycket tid ni har till hennes förfogande, och vad ni faktiskt inte kan hjälpa till med. Ni kan kanske tillsammans se över ekonomin, och vad som bör prioriteras om hon ska kunna bo kvar ett tag till. Kanske går det, utifrån eventuella möjliga lösningar, göra en plan för ett år framåt och sedan ­utvärdera?

Bråkigt på släktmiddagar – gör jag bäst i att hålla tyst?

Mormor behöver tänka igenom hur hon själv tror det kan fungera efter att skadan ställt till det, men även hur det kommer att kännas för henne att bo kvar i ett hus som alltmer förfaller. Hon utgår antagligen ifrån hur det känns just nu, men risken är att det blir än svårare att både bo i och läm­na något som inte längre är vad det varit.

Lägg alla frågor bordet, även de känsligaste. Ett svårt samtal att ha, men ni behöver ha det. Ge det sedan tid för ­reflektion. Varmaste lycka till.