Annons
Annons

Ensam mamma-envy me


Inte ensam, men själv. Inte singel, men frånskild. Jag har dagar när jag gråter för att jag är skild och att barnen har skilda föräldrar, när jag underminerar mina egna behov och önskningar och tror att jag skulle vara lycklig om jag gjorde barnen lyckliga. Genom att de dem tillgång till sina föräldrar, samtidigt. Men jag levde så, och var inte lycklig. Ingen av oss.

Annons

Lycka? Vet inte, är det rimligt? Lyckliga stunder absolut, och jag tror att det bra ska vara övervägande. Men 100% lycka och ingen frustration, not existing enligt mig.

Jag har en bild, ett behov. Och jag läser att min livsstil är den nya avundsvärda. Mom without husband but with kids. Och vet ni, jag håller med. På riktigt. Jag har haft en förhållande, levt familjeliv, fått två barn men sedan vågat följa hjärta och vilja. Inte känt att jag inte kunde gå min väg, att jag var tvungen att stanna pga ekonomi eller social eller politisk korrekthet. Jag kunde gå min väg. Min väg mot lycka. De flesta i Sverige lever i tvåsamhet med barn, men de som skattar högst lycka är mammorna utan relation. Jag är inte förvånad. Slippa tjafset, vem som gör vad, varför han inte vill som jag, irritationen över huruvida han flirtar på festen eller inte, synen på vardagsfostran och ekonomi. Jag är min egen grevinna, och jag lever gott och glatt. Tar det jag behöver, och är nog nöjdare än nånsin. Så ni som lever i en relation som kostar mer än vad den ger-våga lämna för detta liv är inget att frukta!

Dela
Tweeta
Maila
Kommentera

Annons

 


Laddar