Annons
Annons

Hudlös varannan-vecka-mamma


 

Det är som att vissa dagar ligger skulden tung. Andetagen jag drar in är blöta, vassa och motiga. Inget härligt krisp alls i luften. Bara tjockt, rasp som är som gegga, runt mig liksom. Och den där lilla elaka delen av mitt jag som sitter med jävulshorn på min axel säger att vad trodde du. Varför skulle du gå fri från skuld. Stackars barnen, du straffar dem genom att skicka dem fram och tillbaka-hur kan du.

Annons

Jag blir hudlös. Ser allt jag inte gjort. Ser liksom en karta med blinkande lampor på sånt jag inte ger mina barn. Det blinkar 1 hem, sammanhållen familj, varsitt rum, fredagsmys med mamma OCH pappa, vara som andra, slippa väskor som fraktas, normaliteten, se en sund relation. Listan kan fortgå. Den bittra sanningen om att vara 1,5 förälder varannan vecka men ingen alls den andra veckan. Om att sakna så axlarna hänger vid brösten. Ha huvudvärk för att skulden är för tung. Att känna sig misslyckad. Vilja säga förlåt tills de ler.

Det kommer ibland, denna tunga tillvaro.  Oftast kortvarig. De kommer imorgon. Till mig. Gör livet ljust och galet och fyllt av ord och kärlek. Jag längtar så jag gråter av glädje. Just denna vecka utan er har varit tung.

Ni varannan veckas föräldrar, kanske känner ni igen er. Tänker att det blir lättare med åren. Och det är liksom så det är. Livet liksom ❤

Dela
Tweeta
Maila
Kommentera

Annons

 


Laddar