Annons
Annons

Korsa benen i busskön


Varför är det så svårt att minnas det trista? Måstena som liksom bör göras men känns sköna att glömma bort. ”Glömma” bort. Nästan så att jag minns att nu är det dags, men ändå flyr tanken vidare och vandrar mot nya uppgifter att tänka på. Som om jag inte visste att det dåliga samvetet är tyngre att bära än lättnaden över det härliga i att ha gjort det bra.

Annons

K N I P

Jag talar om knip. Öva på knip, knipa. Vilket som. Varje rörelse som håller muskulaturen igång är bra rörelser. Så hur ska man komma ihåg? Jag har hittat ett sätt. Det blir inte av varje dag men det blir av och något är bättre än inget. Så jag ställer mig med korsade ben i busskön. Väntar på bussen med korsade ben, och minns därmed att knipa. Kniper. Glömmer lite, ställer mig korsbent igen. Kniper. Känner mig nöjd, dagens träning för bäckenmuskulaturen är gjord. Värme i hjärnan, belöningssystemet kickade igång, glad känsla i mig. Längre bort från framfall 😉

 

Dela
Tweeta
Maila
Kommentera

Annons


Laddar